Den koptiska sången och instrumenten

Origenes vittnar om att sång var ett viktigt inslag i tidiga kristna kyrkor i mitten 200-talet. Man tror att formerna för sången i gudstjänsterna i den ursprungliga kristna kyrkan kom från den judiska synagogan, där den enda musiken var kantorns röst. I början av 200-talet tillät inte Sankt Clemens av Alexandria inte instrument och försökte förenkla psalmerna, förbjöd överarbetade kromatiska och andra skalor utöver de diatoniska skalorna. Som en följd av det ansågs sångsättet man använde i Alexandria som mycket svårt att utföra. Senare verkar musiken ha blivit mer melodisk, en stil som kallas den ”syriska”. På liknande sätt utvecklades psalmer och hymner i klostren som växte upp i den egyptiska öknen fram till och under Sankt Antonius tid. Men de förbjöds senare eftersom de ansågs inte passa med det asketiska livet man skulle leva i klostret. Abbot Sylvanus från Sinai, 300-talet e Kr, ansåg att sång förhärdade hjärtat och var ett uttryck för stolthet, att förhäva sig.

I den tidiga koptiska kyrkan var det manliga kantorer som stod för sången, De var ofta blinda, eftersom de då ansågs ha känsligare hörsel. En kantor var inte en präst, men liksom i judiska synagogor var det ett erkänt yrke. Och på senare tid har de utbildats och anställts av den koptiska kyrkan för att vara ansvarig för att hymner och sångsvar blir rätt i gudstjänst och liturgi. Kantorer i den koptiska kyrkan idag har ett litet utrymme att improvisera, men om så varit fallet tidigare vet man inte.

Trots debatten och kritiken mot att använda musikinstrument vet vi utifrån faraoniska och ptolemaiska fresker och papyrusrullar att de användes i den tidiga kyrkan. I skrifter från det första århundradet e Kr kan harpa och cymbal identifieras. Och utifrån Sankt Clemens avoga inställning under 200-talet mot musikinstrument förstår man att trumpet, puka, tympanon och flöjt var i bruk, även om han bara tolererade lyra och kithara eftersom kung David anses ha använt de instrumenten.

Origenes (200-talet e Kr) tillskrev vissa instrument andliga egenskaper: trumpeten representerade kraften i Guds ord, medan tympanon håller emot eller förstör lusten.

Vid någon tidpunkt, oklart när, kom musikinstrument åter i bruk i koptiska gudstjänster. I arabiska skrifter från 1000- och 11oo-talen i Sankta Katarina klostret i Sinai anges trummor, ”chordophones” (en vibrerande sträng) och skallror alla vara lämpliga för gudstjänster. Under 1300-talet, men inte nuförtiden, användes en klocka, som man slog på med en stav för att tillkännage att gudstjänsten skulle börja. Flöjter och klarinetter infördes i gudstjänsten senare. I den koptiska gudstjänsten idag används endast små handcymbaler (omnämnda i både Gamla och Nya Testamentet) och en metalltriangel. De spelas av kantorn eller en diakon, för att ge ett rytmiskt ackompanjemang till psalmer och svar under gudstjänsten.